Fakta: klottrare ingen enhetlig grupp

Ibland tar det några veckor att rätta till felaktigheter. Lars-Eric Gustafsson, folkpartist i Kultur- och medborgarnämnden, skrev för ett bra tag sedan att Brå inte längre står bakom de fakta om klottrarna som grupp (BRÅ skriver att de inte är en enhetlig grupp, exempelvis sid 14-16 i ”Klotter – en inventering av förebyggande åtgärder”). Så här skrev han: ”BRÅ-rapporten har sågats av föfattaren själv som känt sig pressad och inte hann klart. Slutsatsen att det ofta är redan etablerade problemungdomar som söker sig till graffiti har dragits efter rapportens publicering.”

Jag blev lite orolig eftersom BRÅ är landets största experter på klotterbrott och liknande (en annan intressant rapport om dessa frågor finns här – BRÅs kommentarer från ett framgångsrikt försök i Belgien finns här). Härom dagen fick jag så svar från Solveig Hollari, som författat BRÅs rapporter. Så här lyder det:

”Hej Björn.

Jag är glad att du valde att gå direkt till källan, men beklagar att du har behövt vänta på svaret.

Jag har inte sågat rapporten och jag står naturligtvis fast vid de slutsatser som står i såväl rapporten som i idéskriften. Inte i något sammanhang har jag heller sagt att jag inte hann bearbeta materialet klart.

Alla rapporter som lämnar Brå granskas av både interna och externa experter. Därefter språkgranskas de. Och slutligen läser vår generaldirektör (GD) Jan Andersson igenom rapporterna. När alla ändringar är genomförda ger GD trycklov.

Det betyder att slutsatserna som står i rapporterna inte är författarens (i det här fallet mina) egna åsikter. Slutsatserna är Brå:s officiella hållning. När det gäller klotterrapporten från 2003 så var den tänkt att enbart lämnas över till regeringen, den skulle alltså inte tryckas. Men när GD hade läst den tyckte han att den var väldigt bra och förtjänade en större spridning. Han beslutade då att rapporten skulle tryckas i flera hundra exemplar.

Din kollega har alltså fått situationen helt om bakfoten och jag är väldigt glad över att du bemödade dig om att ta reda på hur det egentligen ligger till.

Ett resultat av rapporten blev att vi beslutade att avsätta pengar för att ge stöd till klotterförebyggande åtgärder. Vi kopplade ganska hårda krav på utvärdering till de projekt som beviljades ekonomiskt stöd, eftersom ett av resultaten i rapporten var att det saknades kunskap om vad som fungerar och varför det fungerar. Nio projekt fick pengar och under detta år kommer de att slutrapportera sin verksamhet till oss. Därigenom hoppas vi få ytterligare kunskaper om hur olika klotterförebyggande åtgärder fungerar.

Själv tycker jag nog att jag har fått en fördjupad kunskap om klotter och klotterförebyggande åtgärder under de år som har gått sedan 2003. Jag tror och hoppas att detta också visar sig i idéskriften som kom för ett år sedan. Mig veterligen innehåller idéskriften den mest aktuella övergripande kunskap som vi har idag.

Hör gärna av dig igen om du undrar något mer.

Vänliga hälsningar

Solveig

Solveig Hollari
Enheten för lokalt brottsförebyggande arbete
Brottsförebyggande rådet (Brå)

>>> 2006-01-04 15:37 >>>
Hej!
Vi har setts i Örebro på ett seminarium om graffiti i Konsthallen på våren 2004 och dina skrifter om klotter/graffiti är en viktig källa för kunskap och bakgrund i denna fråga. I en debatt om graffiti och kopplingarna mellan kriminalitet och graffiti har jag citerat dina skrifter, exempelvis styckena om klottrarna som grupp (sidan 14-16 i ”Klotter – en inventering av förebyggande åtgärder”). Nu påstår en kollega i nämnden att detta inte stämmer och att du ska ha tagit tillbaka detta.

Så här skriver han: ”BRÅ-rapporten har sågats av föfattaren själv som känt sig pressad och inte hann klart. Slutsatsen att det ofta är redan etablerade problemungdomar som söker sig till graffiti har dragits efter rapportens publicering.”

Så jag tänkte gå till källan. Finns det någon färskare forskning som ändrat bilden i exempelvis skriften ovan eller efter ”Idéskrift 13. Klotterförebyggande åtgärder”?

mvh

Björn Sundin
Ledamot (s) i Kommunfullmäktige i Örebro, ordförande i Kultur- och medborgarnämnden

Och vem vill lagga ner bibliotek?

(är fortfarande i Thailand och saknar därfor å, a och ö men har kanske kommit på ett sätt att fixa detta – om texten ser annu värre ut misslyckades det…) Hade egentligen tänkt skriva några rader om ”1984”, George Orwells skakande framtidsskildring om ett samhälle där olika tankar inte tillåts och där Storebror ser allt och kontrollerar allt. Men plotsligt har jag istället hamnat mitt i en debatt om biblioteken i örebro. Det är i och för sig lite oklart hur jag hamnade i centrum av denna debatt – jag har som ordförande i Kultur- och medborgarnämnden ännu inte haft anledning att ha några åsikter om de besparingsforslag som förts fram av bibliotekens ledning. Jag har dock tidigare skrivit om (och tagit ställning mot en del av) dessa förslag (fast det verkar ju ingen ha läst -allra minst de som kritiserar mig for de lagda förslagen…).

Det blir inte så koncentrerat när man sitter och skriver i ett internetcafe med obekväma stolar och tangentbordet strax under hakan. Men jag ska ända forsöka kommentera några saker i debatten.

1. De föreslagna besparingarna (cirka 600 000) beror inte på att biblioteken får mindre pengar i år – tvärtom får de lika mycket pengar som förra året. 600 000 av bibliotekens budget på cirka 33 miljoner motsvarar 2 procent. For en vanlig familj med inkomsttagare skulle det vara cirka 300-500 kronor i månaden i oförutsedda kostnader. Och det tvingas nog de flesta stå ut med då och då.
2. Biblioteken är viktiga och ska utvecklas. Om detta har jag skrivit tidigare.
3. De förslag på besparingar som presenterats kommer fran bibliotekets personal och chefer – vi politiker har inte tagit ställning till dem (men på annan plats har jag kommenterat dem).
4. Peter Ekström (som i NA tydligen hoppat på mig för dessa besparingsförslag) kunde ganska lätt ha fått svar på sina fragor – om han varit intresserad… Han hade kunnat maila mig, han hade kunnat läsa det jag skrivit tidigare i NA eller det jag skrivit här pa bloggen. Men det var kanske för jobbigt. Roligare att hoppa på en politiker. I sitt debattinlägg staller han två fragor som jag kunnat besvara väldigt enkelt.
”Finns det ett parti som vågar stå upp för något som vi uppfattar som så självklart som bibliotek?” Ja. Socialdemokraterna gör det (liksom alla andra politiska partier i kommunen – vi är rätt överens om detta i nämnden).
”Är det någon som håller med mig när jag säger att biblioteksfilialerna borde återskapas och få rollen att sprida demokratin i samhället.” Ja. Jag, Socialdemokraterna och alla andra ledamöter i Kultur- och medborgarnämnden håller med. Om Peter Ekström brytt sig om att läsa det uppdrag som biblioteken har att rätta sig efter hade han insett det.
5. Alla verksamheter i kommunen ska hålla sin budget. Det är självklart eftersom kommunen är demokratiskt styrd och det faktiskt är helt omöjligt att hushålla med skattebetalarnas pengar om det inte vore så. Och biblioteken har fått ett uppdrag och en budget att följa. Peter Ekström tycker att man ska göra undantag, att biblioteken inte ska behova hålla sin budget. Men hur gör vi med fritidsgårdarna? Skolan? Förskolan? äldrevården? Kulturskolan? Vägarna? och så vidare. Peter Ekström tycker inte att biblioteken ska spara eftersom det bara handlar om ”621 000 kr, som i kommunens totala budget är en struntsumma”. Okej. Låt oss räkna efter. Om detta (2 procent) är en struntsumma så innebar det att skolorna i Orebro kan dra över sin budget med ungefär 40 miljoner. En struntsumma? Om alla verksamheter i kommunen skulle dra över sin budget med 2 procent blir det 80-100 miljoner. En struntsumma? Eller gäller Peter Ekströms resonemang bara biblioteken?
6. I ett uttalande har Svensk Biblioteksförening (en lobbyorganisation som till stor del finansieras av kommunerna och som i allmänhet just skäller på kommunerna…)
kommenterat de ”föreslagna neddragningarna på bibliotekets budget” ( som alltså inte är några forändringar i budgeten…). För Svensk Biblioteksförening var detta bara ytterligare ett tillfälle att få komma ut med sitt budskap, och som det heter: kolla aldrig en bra story – då kanske den spricker…

Jag tycker att det är bra att vi diskuterar bibliotekens verksamhet. Och alla får tycka precis vad de vill om detta. Men om en debatt ska bli någorlunda meningsfull krävs att man lyssnar på fakta och argument innan man skriker så högt man kan. Men som vanligt är det lättare att kritisera, skälla och håna. Som George Orwell skrev: ”Okunnighet ar styrka”…

(På söndag är jag åter i Sverige och då ska jag även svara i NA.)

Apelsiner och sallskapsdamer

Som turist i Thailand ar det tyvarr svart att undvika att se alla de thailandska kvinnor som saljer sallskap till vasterlandska man. Nu ar ju sjalvklart inte alla aldres vasterlandska man som gar hand i hand med asiatiska kvinnor pa gatorna i Chaweng (Koh Samui) torskar – sjalvklart ar det manga av dem som traffat en livskamrat eller nagon bekantskap utan att pengar bytt hander. Vi pratar mycket (min fru och jag) om hur manga som egentligen kopt sig sallskap och hur det kan ga till att sa manga gor det pa semester pa andra sidan jorden. Och hur det kan komma sig att prostitutionen ar sa vanlig (det pastas att 95 procent av den ar mellan thailandare och att vi inte ser den…). Men forutom traditionen (i filmen ”En geishas memoarer” som gar/har gatt pa Roxy visas den japanska varianten av mer ”stadad” prostitution dar malet for geishorna var att hitta en Danna som forsorjde dem som en ”andra fru” – sjalvklart var sex inblandat) som bl a innebar att fornama man har en ”storfru” och en ”lillfru” sa ar det sjalvklart ett tecken pa ett fattigt samhalle.
Jag insag det an mer nar jag laste ”Gregorius” (Bengt Ohlssons fantastiska bok – las den!) harom dagen. Dar beskriver pastor kurvistelsen pa Porla i borjan av seklet och redogor for ett samtal dar herremannen berattar att for nagra apelsiner gor tjansteflickorna det mesta. For tjansteflickorna var det – konstaterar Pastor Gregorius – en mojlighet att ta sig ur fattigdom och ut i varlden. Ungefar som manga av de thailandska prostituerade alltsa.

Inte annu en meningslos bloggare…

(redigerat 19/1) Nagon pastod att jag inte skulle kunna halla mig fran att blogga nar jag nu ar i Thailand pa semester (Koh Samui narmare bestamt). Och det ska inte bli nagon Frdrik Virtanen slutar roka eller Norman Skugge skriver obegripligt-blogg av denna sida. Men. Eftersom det var bibliotekschefen Christer Klingberg som trodde att jag skulle bli tvungen att blogga sa… (visst blir svenska spraket lite konstigt utan a a och o…)

Har redan flyttat tva bocker fran ”att lasa” till ”redan last”-hogen (”Min legendariska flickvan” av Mike Gayle /okej forstroelse pa planet/ och ”Med uppenbar kansla for stil” av Stephan Mendel-Enk /skakande och omtumlande uppgorelse med mansrollen som jag lar aterkomma till) sa kom jag och tanka pa om man borde salja bockerna eller ge bort dem har. Men jag lamnade snabbt iden eftersom jag vill spara och ha kvar bocker.

Det ledde dock till tre funderingar:
1/ tank vad innovativa entreprenorer kan komma pa. Pa stora backpacker-stallen (typ nastan hela Thailand…) anvands affarsiden att kopa och salja begagnade bocker till andra backpackers. Om jag har fattat prisiden (jag saljer ju alltsa aldrig bocker…) sa saljs bockerna for halva inkopspriset, och sa fortsatter det. En lysande ide som glatt manga – och gett inkomster till manga entreprenorer.
1b/ Om inte Pocket shop fanns hade vi haft for fa bocker med oss. Tank om inte affarsiden Pocket Shop (och billiga pocketbocker i tobaksaffarer) fotts: da hade vi inte alls haft sa mycket att lasa. Annu en ide pa bra affarsidcdeer – som okar lasandet.
2/ dessa affarsideer passar inte alla. Men de ar bra i alla fall. Sa trots att jag inte anvander dessa entreprenorers ide blir jag imponerad.
3/ turister laser inte bocker… Dels ar det manga pa stranden som inte laser nagot (hur star de ut…) och dels har vi bara hittat en bokaffar pa hela Chawengs affarsgata (mojligen tva – det beror pa hur generost man tolkar begreppet). I en del gatustand saljer de dock begagnade bocker…

Varfor skriver jag detta? Jo, vi har en del att lara av denna typ av nytankande och entreprenorskap. Tank om alla anstallda i kommuner och landsting hela tiden kande att deras utvecklingsideer togs tillvara och uppmuntrades. Tank vilken otrolig kraft det skulle bli i den offentliga sektorn!

Fast nu ar det nog dags att slapa sig tillbaka till bungalowen och lasa lite (langre an sa har orkar nog ingen lasa utan a, a och o…). Man maste vila nar man atit och det ar varmt ute… Och fortfarande har vi 14 olasta bocker i var gemensamma hog. Har just borjat med ”uppdrag:Pappa” som ar riktigt intressant. (Har nu hunnit med nagra till. ”Gregorius” av Bengt Ohlsson ar fantastisk liksom ”Popcorn” av Ben Ellton. Bada har legat laaange i att lsa hogen hemma.)

Nu startar vi en förening för att driva ”Ungdomens hus” i Folkets Hus!

Jag och Marie Wirde (vice ordförande i Kultur- och medborgarnämnden (v)) har just skickat ut en inbjudan till ett möte för att bilda en förening som ska driva verksamheten i ”Ungdomens hus”. Vi hoppas att många kommer – sprid gärna detta till andra och kom på mötet. Läs mer nedan!

I november beslutade Kultur- och medborgarnämnden att gå vidare med diskussionerna och anslå pengar i budgeten för att skapa ett ”Ungdomens hus” i Folkets Hus på Järnvägsgatan. Eftersom detta hus inte ska vara någon kommunalt driven verksamhet utan bestå av engagerade och intresserade örebroare (enskilda och i föreningar, studieförbund, samfund och liknande) så är ambitionen att Kultur- och medborgarnämnden ska skriva ett flerårigt avtal om att driva huset med en förening som bör skapas just för detta ändamål.

Ett möte för att starta denna förening hålls därför tisdagen den 7 februari klockan 18.30 i Folkets Hus på Järnvägsgatan. Du är hjärtligt välkommen på detta möte.

Vi två som skickar detta mail är ordförande och vice ordförande i Kultur- och medborgarnämnden och det kan verka märkligt att vi tar initiativ till att starta en förening som kommunen ska skriva avtal med. Så kanske det är, men vi vill göra helt klart att det från och med mötet den 7 februari ska vara en från kommunen helt fristående process med att skapa föreningen. När föreningen väl är bildad och etablerad ska vi dock med stor glädje skriva på det avtal som då reglerar den fortsatta driften av verksamheten i huset!

Bland de inbjudna till detta möte är de som redan idag driver mycket verksamhet i huset: bland andra studieförbunden, Café Deed/Hela människan och Folkets hus föreningen.

Vi hoppas att du har möjlighet att vara med den 7 februari!

OBS! Sprid gärna denna inbjudan till andra som du tror är intresseradel

mvh

Björn Sundin (s) (ordförande i Kultur- och medborgarnämnden)
Marie Wirde (v) (vice ordförande i Kultur- och medborgarnämnden)

Bakgrund: Från och med årsskiftet hyr Kultur- och medborgarnämnden bland annat B-salen, Thorsson-rummet och A-salen i huset. Vid årsskiftet sålde även Folkets Hus-föreningen huset till Örebroporten; en förutsättning för detta var att Kultur- och medborgarnämnden i november beslutade att man var villig att använda lokalerna till att skapa ett ”Ungdomens hus”. Kommunfullmäktige har gett nämnden en miljon kronor för att kunna verkställa satsningen. Referat från ett av de möten i våras som satte fart på processen kan du läsa här

Inga beslutade besparingar på biblioteken, och jag är tveksam till några förslag

NA skriver idag om de besparingar som biblioteken diskuterar. I tidningen påstås att bibliotekschefen Christer Klingberg presenterade sina förslag till besparingar för Kultur- och medborgarnämnden i onsdags. Det är inte riktigt sant.

På sammanträdet i onsdags rapporterade nämndens fyra dialoggrupperna om diskussioner som de anser är viktiga för resten av nämnden att ta del av. En av dessa grupper har i uppdrag att diskutera verksamheten, uppdragen och utvecklingen av biblioteken (dessutom har vi grupper för fritidsgårdarna/Fritid ungdom, Kulturskolan/kulturbidragen och för medborgarservice). Biblioteksgruppen berättade att de diskuterat de förslag till besparingar som bibliotekschefen Christer Klingberg tagit fram. Nämnden fick dock aldrig någon mer detaljerad beskrivning av detta och vårt budskap var klart: verksamheten ska bedrivas inom den budget som anslagits och i linje med de uppdrag som getts. Och just det senare är viktigt att tänka på när man läser förslagen till besparingar. (Här kan du läsa uppdraget till biblioteken.)

Själv fick jag det arbetsmaterial som Christer Klingberg tagit fram efter nämndsammanträdet och när jag läser det, och artikeln i NA idag, kan jag konstatera följande:
– Enligt uppdraget till biblioteken ska barn- och ungdomsverksamhet sättas först. Om det går att förändra Skolbibliotekscentralens verksamhet så att pengar sparas så är det självklart bra, men det är viktigt att skolbiblioteken får stöd och service och besparingarna får inte göra att läsverksamheten och bokanvändandet på Örebros skolor minskar.
– Olika former av ”rullande bibliotek” är viktiga verksamheter som borde utvecklas: tillgängligheten till böcker borde öka. I uppdraget som biblioteken fått från Kultur- och medborgarnämnden står att biblioteken ska ”utveckla nya former för uppsökande verksamhet så att fler människor får tillgång till bibliotekens service”. Det behöver självklart inte innebära att just dagens bokbil är det optimala och i det förslag som Christer Klingberg tagit fram konstaterar man att de ”äldre personer som idag använder bokbilen kan få samma service genom Boken kommer”. Om det går att utveckla den uppsökande verksamheten utan bokbilen så är det ju inget stort problem.
– Minskat totalt öppethållande på Stadsbiblioteket accepterar jag (personligen) bara som en sista nödlösning vid riktigt stora besparingar – och sådana är det inte frågan om nu. I uppdraget från Kultur- och medborgarnämnden står att biblioteken ska ”öka öppettiderna, genom ett utvecklat samarbete med lokala aktörer och verksamheter”. Jag har inget emot ändrade öppettider: om det till exempel har visat sig att få besöker biblioteket på morgonen kan man givetvis diskutera att öppna senare (jag har inte sett någon statistik på besöksantalet vid olika tider). Att stänga tidigare är jag dock mycket tveksam till. För de flesta som jobbar så är det just efter jobbet man har möjlighet att gå till biblioteket och det är snarare så att vi borde utveckla verksamheten på kvällar och helger, då både vuxna och hela familjer är lediga.
– Minskat mediaanslag (färre inköpta böcker) är tråkigt, men påverkar inte nödvändigtvis lika många medborgare (beroende på hur inköpen styrs och hur prioriteringar görs).

621 000 kronor är mycket pengar, men jämfört med den totala budgeten på drygt 33 miljoner som biblioteken har 2006 så är det inte mycket. Budgeten för 2006 är i stort sett densamma som för 2005 och eftersom en del kostnader ökar så är det klart att det blir ett tryck på att förändra verksamheten på något sätt för att kompensera för dessa ökade kostnader. Detta kan ske genom effektiviseringar (när kartoteken och in-/utlåning datoriserades/automatiserades sparades mycket pengar in på personalkostnader), genom att man bedriver verksamheten på ett annat sätt eller att man tar bort verksamhet.

Som fritidspolitiker (det är vi allihop i Kultur- och medborgarnämnden) har vi inga möjligheter att i detalj sätta oss in i alla delar av bibliotekens verksamhet. Bibliotekspersonalen är experterna på verksamheten – inte jag eller andra politiker. Vår roll som politiker är att se till helheten, att ange riktlinjer och uppdrag och att följa upp verksamheten.

Varje verksamhet har i uppdrag att inom sin budgetram genomföra förändringar så att verksamheten kan utvecklas och förbättras och så att den blir mer effektiv. Jag kan inte bedöma möjligheterna för effektiviseringar på biblioteken men jag förutsätter att det alltid pågår ett arbete där personalen i vardagen funderar på – och genomför – förbättringar av verksamheten, och att målet är att dagens verksamhet ska kunna bedrivas till lägre kostnad så att pengar frigörs för utveckling och nysatsningar.

Mer om hyran för stadsbiblioteket

Kultur- och medborgarnämnden fick igår extra pengarna som kompensation för den ökade hyran för stadsbiblioteket. Dessa pengar hade vi inte fått om höjningen inte gjorts. Hyran för biblioteket ska vara mer eller mindre låst. Kommande år kan Kommunfastigheter bara höja hyran utifrån högre inflation.

Det som hänt är att det kommunala företaget ÖrebroPorten tagit över ansvaret för att utveckla verksamheten i de så kallade Conventum-byggnaderna och hitta externa hyresgäster. Detta innebär att kommunens framtida kostnader minskas.

Verksamheten i ”gamla” Medborgarhuset (innan Conventum byggdes) kostade kommunen omkring fem miljoner kronor per år (förutom de hyror och driftkostnader som även då fanns för lokaler för Kultur- och medborgarförvaltningen och Fritids- och turistnämnden, Stadsbiblioteket och Hjalmar Bergman-teatern – cirka tio miljoner kronor).

När kommunen sålde marken samt Stadsbiblioteket och Medborgarhuset till HSH N Nordic Finance (de som står för finansieringen av Conventum) för närmare 27 miljoner kronor fick kommunen en ränteintäkt på närmare en miljon kronor per år.

Staffan Werme har tidigare påstått att Conventum kostar kommunen 20 miljoner kronor per år. Det är inte sant. För att komma upp i den summan måste man räkna in hyrorna för kongressanläggning, nybyggda kongresshallen och ombyggda Medborgarhuset samt lokaler för Stadsbiblioteket, lokaler till Kultur- och medborgarförvaltningen och Fritids- och turistförvaltningen och Hjalmar Bergman-teatern.

Conventum kostar Örebro kommun cirka 5 miljoner kronor per år. För dessa pengar har Örebro fått en helt ny kongressanläggning och ett ombyggt Medborgarhus och Stadsbibliotek. Genom att Örebroporten tog över kontraktet med den tyska banken kan detta ses som ett tak, en maxkostnad. Genom att flytta förvaltningar från Medborgarhuset kan kommunen minska sina hyreskostnader. Örebroporten ska utveckla Medborgarhuset och få in hyresgäster som kan betala mer i hyra än kommunala förvaltningar, för att få bättre lönsamhet totalt sett i Conventum-byggnaderna. (Nej, biblioteket ska självklart inte flytta.)

Fler goda nyheter från Vivalla!

Ikväll var jag gäst på ”Måndagskväll på Mötesplats Vivalla” och det nya årets första samtalskväll slog deltagarrekord (vilket jag inte tror berodde på mitt deltagande utan snarare på rubriken, det angelägna ämnet eller bra marknadsföring). Rubriken var ”Vivalla/Lundby – en stadsdel större än Hällefors! Vad behöver utvecklas?”. Vivalla/Lundby hade nämligen 8411 invånare (2004) medan Hällefors har 7 673… Jag tycker nämligen att det är dags att vi höjer ribban en del för Vivalla – om Vivalla var en egen kommun skulle det vara länets nionde största kommun (större än Hällefors, Laxå, Lekeberg och Ljusnarsberg), men det glömmer vi lätt bort.

Men när det gäller arbetsplatser, blandat boende och service (i första hand i form av banker, affärer och liknande) ligger Vivalla/Lundby en bra bit efter Hällefors. Och det behöver vi jobba med! Jag lyfte – än en gång… – Kompani Raande-Vo och deras etablering som jag tror kan bli en viktig vändpunkt för att visa att det finns många goda skäl för oss som bor i resten av Örebro att åka till Vivalla (läs mer om fantastiska Raande-Vo här).

Det blev ett väldigt bra möte och jag skriver bara ner några hastiga anteckningar från mötet (mycket mer klokt sas):
– ”Vivalla är inte bara ett ställe man bor på – det finns massor av konstnärliga resurser i området”. Det kan handla om hantverksskicklighet, design/formspråk och mycket annat. Detta behöver utvecklas och tas tillvara!
– Ouru Nimini Esso berättade om den framtidsverkstad som Nerikes Internationella förening genomförde i Ånnaboda i november. Hans fråga var rak: om föreningen/föreningarna bildar ett kooperativ för området kan de då få driva fritidsgården och andra verksamheter. Mitt svar inte fullt så rakt och kort (…) men i korthet sa jag: JA. Om lokala grupper/föreningar vill ta över kommunal verksamhet och driva den är vi positiva. Föreningen Trädet i Brickebacken och Skådespelet i Baronbackarna är positiva förebilder och om föreningar i Vivalla vill skapa något liknande ska vi göra vad vi kan för att hjälpa till. Genom avtal och liknande får vi se till att det blir långsiktigt ekonomiskt hållbart och att verksamheten håller den kvalitet som skattebetalarna förväntar sig.
– Ouru påpekade också vikten av att jobba mer med sommarjobbsplatser (flera andra påminde om att det gick alldeles utmärkt att hitta sommarjobb i somras – både bland lokala Vivalla-företag och andra) och det har vi redan diskuterat i en gemensam grupp som vi har med andra nämnder och förvaltningar i kommunen (exempelvis socialnämnderna och Vuxen- och arbetsmarknadsnämnden).
– Frågan om vad kommunen kan göra för att hjälpa till med skapandet av företag diskuterades och det var framförallt tre saker som lyftes: 1/ billiga lokaler (som jag påpekade att man nog kan lösa om det bara finns en realistisk idé om exempelvis en lokal ”företagarkuvös” där småföretag kan växa), 2/ krånglet med skatter och annat (som jag tror kan underlättas om ett antal företag går ihop och hittar mentorer eller andra som kan hjälpa till med administration och råd) och 3/ kontakter (som är en fråga att jobba med: vi behöver kanske skapa en lokalavdelning till Örebro Promotion så att lokala företag får en ingång i Örebros övriga företagsliv).
– Sedan diskuterades segregation och vilka områden som egentligen är de segregerade. Vad ska vi göra för att få fler områden med större blandning (grovt förenklat handlar det om fler ”svennar” i Vivalla och fler ”blattar” i Adolfsberg). Ett av problemen är att det finns för få boendeformer i exempelvis Vivalla och även om Öbo gjort mycket för att förändra gårdar (familjegårdar, tvåplansradhus och annat) så återstår mycket. Det måste helt enkelt finnas möjlighet för alla som vill att bo kvar i Vivalla även när de skaffar barn, när de blir äldre och behöver hiss och service och liknande. Det behövs alltså fler upplåtelseformer (både hyresrätt och bostadsrätt) liksom fler bostadstyper (villor, radhus, servicehus).
– Flera lyfte vikten av att bryta och byta umgängeskretsar så att Vivalla-ungdomarna umgås mer med ungdomar i andra områden och så att man får fler förebilder med jobb, med högskoleutbildning och liknande (projektet Linje 14 nämndes och det är ett helt fantastiskt projekt som i korthet handlar om att studenter åker till Vivalla och berättar om sina universitetsstudier – syftet är att ”få fler att vilja åka med buss nummer 14 till universitetet”).
– Jag fick en mycket rak fråga: ”Kan du lova att invandrare från de stora stadsdelarna prioriteras när plusjobbarna utses?” och jag svarade ”jag lovar att ta upp frågan med förvaltningen och förvaltningschefen för det är ett bra påpekande, men själv är jag inte inblandad i anställningar så jag kommer inte att bestämma vem som får plusjobb”.
– ”Utveckla Boglundsängen/Eurostop-området. Bygg ut och skapa mötesplatser mellan företagarna.” Det var en av de mer konkreta frågorna som diskuterades.
– ”Skildra Vivalla både för dem som bor i området och andra i Örebro”. Här lyftes mediaföreningen upp som håller på att färdigställa en film om Vivalla som har premiär inom kort. De har fått lite bidrag både från Kultur- och medborgarnämnden och från exempelvis Öbo, men visst borde vi göra mer med detta. Vivalla skulle kunna bli ett område med mycket kompetens inom media (reportageteamet från Tvärsnytt blev uppvaktade om samarbete, studiebesök och annat!).

Mest diskussion blev det nog om frågan om ”varför rapporteras inga goda nyheter från Vivalla?”. Många hade reagerat negativt på Tvärsnytts reportage om Vivalla före jul och Tvärsnytts reportrar på plats hade fullt sjå att påpeka att det bästa sättet att få fler goda nyheter från området är att tipsa redaktionen. Och jag uppmuntrade detta: det bästa sättet att få mindre tråkiga nyheter och fler goda nyheter är trots allt att berätta om de goda nyheterna – de sprids inte av sig själva…

Fyra slutsatser som jag ska ta med mig och jobba vidare med:
1. Prata med näringslivsfolket i kommunen och eventuellt även med Örebro Promotion om en särskild satsning på att skapa mötesplatser för företagare särskilt i Vivalla, men även i de andra stora stadsdelarna. (Förmodligen blir det också ett kommande ämne för ett måndagssamtal, berättade Johan Westblad, kommunens processledare i området – för övrigt erbjöd jag mig på stående fot komma tillbaka och berätta om mina erfarenheter av att starta företag…).
2. ”Mediaträning för medborgare” skulle kunna vara en idé. Eftersom jag ju hållit en hel del kurser om hur media fungerar och hur man intresserar journalister för det man gör kanske det kan vara en idé att bjuda in folk till en kväll om detta… Det är nästan en nyhet i sig: ”PR-konsulter tränar medborgare i att lobba mot media”…
3. Plusjobb, sommarjobb och liknande MÅSTE prioriteras tydligt gentemot de stora stadsdelarna. Jag ska ligga på så att det vi pratat om blir verklighet.
4. Vivalla är stort nog för att kunna bli ett centrum för mediautbildning och nystartade mediaföretag. Vi har pratat om det tidigare och det är kanske dags att ta tag i det lite extra nu.

Brottslingar – för tio spänn?

Medias rapportering av trängselskatterna i Stockholm slutar aldrig förvåna mig. I början handlade mycket om den växande kriminalitet det skulle leda till: men ärligt talat hur många tror ni blir brottslingar och tar bort sin registreringsskylt eller snor någon annans för att slippa tio kronor per infart (eller 20 om man måste åka i rusningtid)?

Och i torsdags lyckades Aftonbladet faktiskt göra det ännu löjligare. Under rubriken ”trängselträsket” skrev man på Stockholmssidorna om ”så slipper du vägtullarna – låt pengarna gå till en korv i stället”. Man kan nämligen spara 10 kronor (eller 20) genom att åka in och ut flera gånger och genom att åka omvägar. Det tog Aftonbladets testbilist 24 minuter att åka från Norrtull till Skanstull. Om de kört snabbaste vägen hade de tjänat rätt mycket tid. Och pengar. För hur mycket omvägen kostade i extra bensin redovisade inte tidningen…

För dem som är intresserade av hur försöket går, på riktigt, kan man exempelvis läsa här

Det börjar bli obehagligt

Det är självklart inte roligt att folkpartisten Lars-Eric Gustafson påstår att jag läxar upp medborgare (när jag reagerar mot insändare som påstår att jag saknar balans och förnuft och att jag – och andra politiker – bör få ta emot mycket skit). Om detta har jag skrivit nedan. Att anonyma insändarskribenter hoppar på politiker tycks nu en gång för alla vara en del av vardagen.

Men att andra politiskt förtroendevalda gör liknande påhopp blir för mycket och jag ska ärligt säga att jag för första gången i mitt politiska liv övervägt om det verkligen är värt detta pris. Så här skrev i Lars-Eric Gustafson i ett inlägg på min blogg igår: ”Du lär bli besvarad på ett eller annat sätt med tanke på allt du skrivit om mig på din blogg, var så säker!”

”Emma” kommenterade detta på bloggen: ”Otroligt att svaret från Gustafsson är ett hot…. I dagens samhälle är hot, hån och anklagelser är en del av politikens vardag men så borde det inte vara. Vi borde alla ta ansvar för nivån på de debatter som förs. Tyvärr är det allt för vanligt att “när orden tar slut då tar nävarna vid”.”
Varpå Lars-Eric ”förtydligade”: ”Att ’besvara’ innebär i detta fall att gå i skriftligt svaromål (och naturligtvis ingenting annat)! ’På ett eller annat vis’ innebär skriftligt på min egen blogg, på insändarsidan, etc. Det finns alla möjliga fora att skriva på.”

Lars-Eric ber inte om ursäkt för tonen och har heller aldrig tidigare gjort det. Han avfärdar att jag tycker att hans påhopp är grova. Tidigare har han skrivit: ”Jag tror inte på allvaret i din påstådda surhet! Du är en driven politiker och spelar ett spel!”

Jag tycker att det är olustigt och det känns som om Lars-Erics envisa påhopp på mig trappas upp. Jag kanske är överkänslig men jag är inte ensam om denna reaktion. Och hur som helst är denna känsla tillräcklig för att för tillfället konstatera att jag inte bryr mig om Gustafsons fortsatta påhopp. Om jag ska skicka in ett svar på hans påhopp som publicerades i NA på nyårsafton får jag därmed fundera ordentligt på.

/ Björn Sundin

PS Nej, jag är inte rädd för debatt och tycker att andra åsikter är bra och viktigt (varför skulle jag annars ständigt kasta mig in i nya debatter?). Däremot tycker jag att man kan kräva grundläggande respekt och någon form av ansvar för vilka stämningar man skapar.